I tisdags deltog jag i seminariet Vi måste tala om arbetets villkor i Malmö. Det  började med Maria Bergqvist, från Hotell- och Restaurang facket, som berättade om arbetsvillkor i branschen, framför allt för unga. Om visstidsanställningar som utnyttjas maximalt för att sedan kanske omvandlas till ett vikariat som också utnyttjas maximallt och som väldigt ofta inte resulterar i en fast anställning. Hon berättade också om anställning för enstaka dagar, en anställningsform som möjliggör att du kan jobba två timmar i full fart för att sedan vänta två timmar utan lön i ett rum på arbetsplatsen tills det blir mycket jobb igen och då får du jobba två timmar till. Eller att vakna varje morjon och inte veta om det ska komma en sms som säger ”kom till jobbet nu”.

Det var en dyster bild och det stämde ganska bra med situationer som jag hör från vänner som jobbar som tjänsteman och akademiker, framför allt löpbandet av visstidsanställningar och vikariat. Det var kanske därför, när seminariet var slut, efter en lyssnande paneldebatt med Ewa Glimhed (ordf. LO Malmö), DanielSuhonen (Tiden) och  Andreas Schönström (arbetsmarknadskommunalråd i Malmö, Socialdemokraterna) jag kände att jag saknade en sak: representanter från TCO och SACO. Och när jag läser senaste nummer av den socialdemokratiska tidningen Tiden, Makten över Arbetet, saknar jag samma sak. Jag har räknat ändå upp till 6 skribenter som är kopplat till LO eller till något fackförbund som är medlem i LO, men ingen från TCO och SACO!

OK, det finns en tydlig koppling mellan LO och Socialdemokraterna, det finns idag och det fanns ännu mer förr i tiden, men den kopplingen utesluter inte att när det gäller frågor om arbete partiet behöver få lika mycket input från TCO och SACO som från LO. Det är säkert svårare att få representanter från TCO och SACO att delta i ett seminarium som vi hade i tisdag, eller att de publicerar sina reflektioner i Tiden, men vi behöver göra vår bästa som parti för att de ska känna sig välkomna i arbetarrörelsen och i det socialdemokratiska partiet. Kanske inte med hela TCO eller SACO men vi är många TCO-medlemmar och SACO-medlemar som sympatiserar med socialdemokraterna, eller som till och med är medlemmar i partiet, varför inte artikulera ett samarbete?

Vad kan vi göra från Socialdemokraternas sida för att välkomna dem i rörelsen?

Just nu håller vi på med en organisationsutredning och en av aspekterna som diskuteras där är den facklig-politiska samverkan. Idag har ordförande i LO en plats i Socialdemokraternas Verkställande Utskott. Skulle vi kunna erbjuda två platser till, en för en representant från TCO och en för en representant från SACO? Det behövs inte att TCO och SACO som organisationer skickar en representant, det räcker att TCO-sossar och SACO-sossar skickar en representant. Vi behöver deras input lika mycket som LOs input, för andel arbetare/tjänsteman i Sverige har förändras jättemycket i de senaste 100 år.

Av historiska skäll har Socialdemokraterna ett samarbete med LO och det gör att partiet har fått den fackliga inputen från början. Det har gjort partiet stark, stabil och med bra koll på verkligheten.

”Arbetarrörelsen mobiliserade människor utifrån krav sprungna ur deras vardag, men dessa krav pekade bortom det rådande sättet att organisera den mänskliga samvaron. Att fördela ett växande välstånd var inte nog, målet var att avskaffa den utsugning som var inneboende i lönearbetet”

(Låt oss erövra rätten till arbetet, Kristin Linderoth och David Eklind Koo, Tiden – April 2012)

Det är dags att utöka det här samarbetet och anpassa det till dagens samhällstruktur. För att utsugning fortsätter, men inte endast för arbetarna i LO-kollektivet utan också för många som hör hemma i TCO och SACO.